Vi använder cookies för att göra din upplevelse bättre. För att följa det nya direktivet om e-integritet, behöver vi be om ditt medgivande att sätta cookies. Läs mer.
Humle
HUMLE
Humle (Humulus lupulus) är en art i familjen hampväxter och förekommer naturligt i Europa, Asien, Nordafrika och Nordamerika. Växten verkar ha sitt ursprung i Kina och har därifrån spridit sig naturligt över hela världen. Humle är en flerårig, klättrande ört som kan bli mycket hög, uppemot 10 meter är inte ovanligt, och kan växa så mycket som 30 cm per dygn under den största tillväxtperioden. Rankan är täckt med krokiga taggar och körtelprickar. Bladen är breda med upp till sju flikar och blir i genomsnitt 5–12 cm långa och lika breda med hjärtlik bas och oregelbundet naggad kant. Tidiga humlesorter blommar under högsommaren medan senare varianter blommar i våra breddgrader ända in i september. Detta regleras dock stort av sol och värmeutbytet. Hanblommorna används inte i större utsträckning vid framställning av öl utan det gör istället honblommorna vilka sitter i kompakta knippen med gröna kottar. De växer till sig under mognaden som sker senare under växtens levnadscykel. Humlesorterna delas ofta grovt in efter hur mycket alfasyra de normalt ger. Det har forskats mycket om humle, och intresset är stort att få ädlare sorter att ge mer beska. Humle förekommer i arkeologiska utgrävningar från Birka och andra vikingatida bosättningar i Östersjöområdet, men verkar ha importerats snarare än odlats. I Sverige har humle troligtvis odlats från 1200-talet, då olika bestämmelser om humle börjar dyka upp i lagstiftning.
Vid hembryggning är det intressant att veta mängden bittergivande ”alfasyra”-ämnen för att kunna räkna ut hur mycket humle som skall tillsättas för att ge den önskade beskan. Beskan ska balansera sötman som malten ger och beroende på vilken öltyp man avser att brygga så finns det vissa nivåer som är vanligast. De bittergivande ämnena i humle är bland annat alfahumelon-syra, som förkortas alfasyra och anges i procent av humleproducenterna. Alfasyra-värdet varierar något från år till år pga. jordmån, sol och vattentillgång . Beskan mäts i IBU (international bitterness units), vanligt från 10–40 IBU i ett lageröl, och mellan 40–60 IBU i en India Pale Ale, vissa nyare ölstilar har ett IBU värde upp emot 100, men det är ofta bara ett beräknat och inte ett faktiskt värde.
Beroende på ursprung och var humlen odlas så ger de olika humlesorterna sin typiska karaktär i form av bitterhet, smak och arom. De skiljer sig även visuellt då färgen kan variera från gul-grön till mörkgrön och kottarna kan vara små, stora, runda eller avlånga. Humlens smakbidrag i ölet regleras normalt genom att tillsätta den vid olika tidpunkter under koket. Oftast varar ett kok i en timme och för att ge beska till ölet tillsätts humle i början av koket. Humle som tillsätts i slutet av koket ger mer arom och smak. Vanligtvis tillsätts humle 2–3 gånger under ett kok men i vissa nyare stilar kan det ske kontinuerligt under hela koket och i vissa öltyper tillsätter man även humle efter koket ”whirlpool”. Det går även att låta humlen vara med under jäsningen vilket då kallas för torrhumling på hembryggarspråk. Detta för att få kvar mer av de lättflyktiga aromämnena.
Vissa humlesorter är mer eftertraktade och då dyrare och av ekonomiska skäl är det inte lämpligt att använda dem till både beska och arom. Då är det lämpligt att istället välja en billigare humle eller en med högre alfasyra för beskan och sedan ta en finare/dyrare till arom och smak. Till en viss del styr ändå tradition och trend valet av humle. Vissa länder är mer generösa med humlen än andra, speciellt om det finns en inhemsk humleproduktion.
Några Vanliga humlesorter:
- Saaz (Tjeckien), en klassiker och en av de mest kända humlesorterna.
- Magnum (Tyskland), en klassisk bitterhumle.
- Hallertauer Mittelfrüh (Tyskland), en klassiker, som tidigare var dominerande i det största tyska humleodlingsdistriktet, men numera odlas mindre där och mer i andra distrikt.
- Spalter (Tyskland)
- Tettnanger (Tyskland), Traditionell tysk ädelhumle.
- East Kent Golding (England), vanlig vid engelska öltyper.
- Fuggle (England)
- Styrian Golding (Slovenien)
- Cascade (USA), har en karakteristisk citrusaktig doft.
- Nugget
- Svalöf 85/Svalöf Maurits 85 (Sverige)