Vill du ha större humlesmak och arom än det som humlen ger ifrån sig endast i koket så är det Torrhumling som är din bästa vän!

Vi försöker här förklara några metoder som kan vara lämpliga att ta till sig när det kommer till begreppet ”torrhumling”.

Varför kalla det just torrhumling? Ordet är något både kommersiella samt hembryggare slår sig med när det kommer till att öka humlens smak och arom. Humlen tillsätts i grönölet efter att koket är avklarat och kylt så ordet kallhumling är mer rätt. Oftast tillsätts humlen under eller i slutet av aktiv jäsning samt i viss mån efter jäsningen är avklarad och ölet mognar.

När, var, hur och varför?

Temperatur: De aromatiska oljorna i humlen man är ute efter löser sig bättre i öl kring rumstemperatur. Men de avdunstar i större utsträckning vid höga temperaturer, och därför kan det vara bra att även testa att torrhumla kallare, testa vad som fungerar för just dig.

Tid: Man kan torrhumla från några enstaka dagar till en vecka eller mer, allt för att dra ur maximal arom, testa vad som är bäst för dig, men vänta inte för länge.

Mängd:En vanlig mängd att börja med är ca: 4g/L öl, då får man ut en hel del arom och minskar risken för felsmaker associerat med överhumling, vill man däremot ha väldigt mycket arom och smak från humlen så är 10g/L inte ovanligt, som i den populära ölstilen New England IPA, även här tycker jag att du ska prova dig fram till vad som passar dig bäst.

Torrhumla med lösa pellets under pågående jäsning
+ enkelt, pelletsen faller till botten efter några dagar, blir ännu enklare om man kallkrashar sitt öl när det är färdigt.
+ minimerar annan utrustning.
+ minimerar oxidering i form av insläpp av syre i och med att koldioxid utgör stora delen av utrymmet ovan ölet i hinken.
+ kontaktytan av humlen mot ölet är stort
+ får hyfsat klar och fin öl om man låter humlen sjunka ordentligt.
+ lägre risk för infektioner i och med minimering av annan utrustning.
– utvinning av oljorna i humlen blir något lägre i och med att aktiv jäst tar upp viss del av oljorna.

Torrhumla med lösa pellets efter flytt till ny hink
+ enkelt, pelletsen faller till botten efter några dagar, blir ännu enklare om man kallkrashar sitt öl när det är färdigt.
+ kontaktytan av humlen mot ölet är stort
+ får hyfsat klar och fin öl om man låter humlen sjunka ordentligt.
– Mer utrustning behövs (mer disk)
– något större risk för infektioner med mer utrustning.
– ökad kontakt med syre vilket gör att humlearomerna inte blir lika stabila och långvariga.

Torrhumla med pellets eller kottar i fat med humlepåse
+ mindre risk för oxidering i och med att det går att fylla fatet med koldioxid innan och efter ölets satts på fatet.
+ enkelt att provsmaka hur lång kontakttid man vill ha.
– minimerar kontaktytan i och med att humlepåsen begränsar utbytet, kan hjälpa att öka mängden något.
– troligtvis grumligare öl då en del humleparticklar frigörs i fatet och kan ge en viss bismak.
– att ta ur påsen när den gjort sitt kan bli kladdigt.